Vi i (id) femman!: oktober 2008

På ett tidigt stadium bestämde vi att vika en vecka per var och ett av de fyra momenten undersökning, utforskning, utformning och specifikation. Då skulle vi komma att ha en vecka "i reserv" i slutet, vilket vi tänkte säkert skulle komma väl till pass. I stora drag följde vi tidsplanen, och den sista veckan ägnades åt redovisningsmaterialet samt datorprototypen.

Varje vecka hade vi fyra till fem möten, om en till två timmar vardera (de flesta var dock tvåtimmars-). Alltså arbetade vi drygt åtta timmar i veckan tillsammans med grupparbetet. På individnivå tillkom även arbetstid i form av renskrivning av material, upplägg på bloggen, läsning av litteratur samt en del skissande.

Även om alla gruppdeltagare till en början hade egna visioner om vår framtida produkt, valde vi att inte diskutera dessa förrän vi hade gjort vårt första steg i designprocessen, undersökning. Vi ville nämligen att vår artefakt skulle vara anpassad i mesta möjliga mån efter målgruppens behov, istället för våra egna. Målgruppen studenter valde vi eftersom vi genom egna och andras erfarenheter visste att denna grupp ofta lever ett hektiskt liv utan rutiner vilket kan leda till dåliga matvanor. Man kan diskutera hur bra val det egentligen var att välja en målgrupp som vi själva ingår i – det kan vara svårt att hålla sig objektiv då. Men samtidigt var det positivt att vi var så pass väl insatta i problematiken och kände oss motiverade att hitta en bra ”lösning”.

Då vi ville influera informanterna så lite som möjligt under intervjuerna, genomfördes de i form av fokusgrupper, så att vi fick igång en diskussion kring ämnet mat och matvanor. Därefter analyserade vi vår insamlade data och lät resultatet kontinuerligt ligga till grund för resten av vår designprocess. För att få så stor bredd som möjligt på idéerna kring resultatet av fokusgruppen tänkte vi först igenom allt enskilt och utarbetade tre initiala grundidéer var. Sedan diskuterade vi de olika förslagen och konvergerade dem till ett mindre antal.

Divergens och konvergens var genomgående för hela designprocessen. Dock ledde tidsbrist till att vi inte kunde utforska de olika grundidéerna så mycket som vi hade önskat.

Vi tittade även, både enskilt och i grupp, på diverse förebilder för vår framtida artefakt. För att utvärdera dessa gjorde vi plus- och minuslistor för de olika existerande designerna. Diskussionen kring förebilderna låg delvis till grund för de intervjufrågor till fokusgrupperna som vi sedan utformade. I efterhand har vi insett att det kanske hade varit bättre att vänta med att titta på förebilder tills efter fokusgruppsintervjuerna, för att bli mindre färgade av förebilderna.

I syfte att fastställa vilka egenskaper och brukskvalitéer som skulle bli centrala för vår design, gjorde vi en regelrätt brainstorming, med post-its som vi högläste från medan vi skrev och sedan tillsammans arrangerade i olika grupper. Detta ledde fram till en gemensam bild av vad vi ville göra. Vi känner att vi till stor del har arbetat i enlighet med kurslitteraturens grundtanke kring designprocessen, genom öppenhet för nya och kanske lite okonventionella idéer. Här kan nämnas vår inspiration från Skalmans mat- och sovklocka, som ledde fram till vår mobilapplikation. Dock gick slutresultatet inte helt i linje med vår ursprungliga idé om enkelhet. Ju mer vi skissade, desto fler idéer fick vi och vi kan se i efterhand att vi hade svårt att sålla bland dem. Det var också lätt att fastna i diskussioner om smådetaljer, vilka i det stora hela inte var så viktiga. Den dynamiska gestalten blev därför lidande – det var helt enkelt svårt att få grepp om den, särskilt som vi bara hade lofi-prototyper.

Vi skrev två scenarion; ett som beskrev hur en person ur vår tänka målgrupp har det i dagsläget och ett om hur vi ville att denne person skulle ha det när han börjat använda vårt system. Dessa använde vi sedan som riktlinjer i vår designprocess.

Nu började det verkliga skissarbetet (även om vi redan innan hade använt oss av lösa skisser). Inför varje möte delade vi in oss i nya grupper om tre personer, så att alla fick arbeta i olika konstellationer och med både mobil- och hemsidegränssnittet. Här växlade arbetet hela tiden mellan divergens och konvergens, liksom mellan olika detaljnivåer i skissandet. Långsamt växte våra lofi-prototyper fram.

Mot slutet av projektet började vi skapa en hifi-prototyp. Dock hann den inte bli färdig innan redovisning och deadline och fungerar därför som en lite mer extensiv lofi.

Något som vi har upplevt som positivt genom hela designprocessen, är att samarbetet mellan oss gruppmedlemmar fungerat väl och att vi hela tiden har haft en god planering och därmed legat i fas. Tyvärr har det varit extremt lite tid avsatt till varje moment i kursen, vilket har begränsat kvalitén på vårt designarbete.